det här fuckar mig totalt. jag trodde att jag skulle klara det, men tankarna tar mig tillbaka, det är helt sjukt. om livet ändå vore som en film att man kunde göra det man ville och det skulle bli bra tillslut.. jag klarar mig inte själv och jag klarar mig inte med någon, vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska säga eller hur jag ska göra. det jag vill göra kommer jag aldrig klara av, det kommer inte funka och jag vet att det inte kommer bli så.. men tankarna får mig att vilja försöka och berätta hur det igentligen var.. eller så måste jag bara hitta mig själv...
förlåt att ja inte blogga igår och inte mycket idag heller, men i min hjärna finns det bara en sak just och det måste fixas innan jag orkar med något annat.

kan inte du bara dra? måste du finnas just här? jag måste plågas se dig varje dag och det gör mig bara argare, att du lyckades, bra jobbat, gratis till dig.